Hade en ganska läskig diskussion med min älskade sambo i morse. Vad den handlade om tänker jag inte gå in på då det är privat och jag anser att det är bäst om det stannar mellan oss. Kan dock berätta att det var mest jag som pratade, som vanligt, om hur jag upplever visa saker i vårat förhållande, att jag har väldigt höga krav på honom som ibland är väldigt orealistiska. Jag vet inte varför jag håller på så här men jag antar att jag på något konstigt sätt försöker ”skydda” mig själv från obekväma känslor. De gånger vi har en ”svacka” är det just jag, till 99 % i alla fall, som har dragit upp något nytt eller gammalt. Det kan handla om precis vad som helst men oftast är det mina små hjärnspöken som har satt en massa dumma griller i huvudet på mig och så drar jag upp det. Ibland bara för att kolla om han stannar kvar hos mig, hur sjukt är inte det på en skala mellan 1-10?! Får jag då inte den responsen jag vill ha fortsätter jag att gnälla och pressa honom tills jag får vad jag vill ha. Hur sjukt är inte detta?! För vad är det egentligen jag vill ha ut utav dessa små utbrott?
Innerst inne vet jag om att jag inte kommer att få den responsen jag vill ha då vi är två väldigt olika personer. Jag är den som kan brusa upp mig och verkligen få riktiga raseriutbrott medan min sambo är den lugna utav oss. Har aldrig sett honom arg inte ens i de stunder då jag har varit riktigt jävlig mot honom, han behåller alltid sitt lugn. Vilket innebär att när jag drar igång något behåller han sitt lugnt vilket gör mig ännu mera arg och till slut går jag nästan till personangrepp bara för att få honom ur balans men jag har aldrig lyckats med det men däremot så vet jag inte hur många gånger jag har sårat honom just på grund av detta. Varje gång får jag lika dåligt samvete eftersom att han inte förtjänar det. Han har ju inte gjort något fel, det är ju jag som har hittat på ett fel bara för att få testa honom.
Vi, rättare sagt jag, kom fram till att jag har en hel del saker som jag behöver jobba med för att inte det ska ta död på vårat förhållande. Ta död på vårat förhållande är det sista jag vill men de saker som jag måste jobba på har funnits i mitt huvud så länge jag kan minnas så det kommer att bli tufft men för att vårat förhållande ska hålla måste jag verkligen göra mitt bästa.
Mina gamla tankar som jag måste jobba med försvann ett tag i somras men har sakta men säkert kommit smygandes igen. Vet inte riktigt varför, kan beror på att jag fick problem med mina ben och träningen fick läggas på is under ett par veckor. Nu har jag dock kommit igång med träningen igen och hoppas på att mina tankar ska försvinna igen. Ytterligare ett utav ”problemen” som jag måste jobba på är att släppa kontrollen över mat. Jag har lagt en massa energi, tid och framför allt tankar kring just detta ämne, MAT. Det suger verkligen musten ur en och den energin som jag tappar på alla funderingarna skulle jag kunna lägga på andra saker istället. Nu behöver jag ta tag i dessa saker, jobba mot att få bort gamla mönster och tankar.
Mitt mål är att kunna vara mera avslappnad. Tillåta mig själv att kunna bli överraskad med middag när jag kommer hem utan att behöva fråga ”vad har du haft i maten?”. Kunna äta det jag är sugen på utan att få dåligt samvete över det. Detta kommer att ta tid men jag ska lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar