Sjukhusbesök igen:-(

Igår var det dax igen för ytterligare ett besök på sjukhuset denna gång hos neurologen. Fick en remiss dit för att kolla i fall att det finns någon koppling till varför mina ben är så konstiga. Under den vanliga rutin undersökningen hittade hon inget så hon ville gå vidare med ett ryggmärgsprov och en magnetkamraröntgen av mitt huvud. Där kan jag vara helt säker på att de inte lär hitta något, hahaha.

För alla som undrar så gjorde det inte ont. När hon sa att de ville ta ett ryggmärgsprov fick jag lite panik man har ju via tv:n´s underbara värld fått för sig att det gör skit ont men det gjorde inte ont. Kan ju oxå beror på att jag har en relativt hög smärttröskel så det gick väldigt smärtfritt väntar nu bara på att få göra röntgen för mitt lilla huvud så är förhoppningsvis alla undersökningar färdiga och då kan man ju bara hoppas på att de har hittat vad som är fel. Mina problem börjar gå mig lite på nerverna då ingen verkar hittat något fel på mig. Känns ibland som om ingen tror på mig utan att de tror att jag fjantar mig men det gör jag inte utan det är verkligen något som inte är som det ska. Men efter dessa två ordentliga undersökningar hoppas jag verkligen på att få ett svar.

Problem är till för att lösas!

Hade en ganska läskig diskussion med min älskade sambo i morse. Vad den handlade om tänker jag inte gå in på då det är privat och jag anser att det är bäst om det stannar mellan oss. Kan dock berätta att det var mest jag som pratade, som vanligt, om hur jag upplever visa saker i vårat förhållande, att jag har väldigt höga krav på honom som ibland är väldigt orealistiska. Jag vet inte varför jag håller på så här men jag antar att jag på något konstigt sätt försöker ”skydda” mig själv från obekväma känslor. De gånger vi har en ”svacka” är det just jag, till 99 % i alla fall, som har dragit upp något nytt eller gammalt. Det kan handla om precis vad som helst men oftast är det mina små hjärnspöken som har satt en massa dumma griller i huvudet på mig och så drar jag upp det. Ibland bara för att kolla om han stannar kvar hos mig, hur sjukt är inte det på en skala mellan 1-10?! Får jag då inte den responsen jag vill ha fortsätter jag att gnälla och pressa honom tills jag får vad jag vill ha. Hur sjukt är inte detta?! För vad är det egentligen jag vill ha ut utav dessa små utbrott?

Innerst inne vet jag om att jag inte kommer att få den responsen jag vill ha då vi är två väldigt olika personer. Jag är den som kan brusa upp mig och verkligen få riktiga raseriutbrott medan min sambo är den lugna utav oss. Har aldrig sett honom arg inte ens i de stunder då jag har varit riktigt jävlig mot honom, han behåller alltid sitt lugn. Vilket innebär att när jag drar igång något behåller han sitt lugnt vilket gör mig ännu mera arg och till slut går jag nästan till personangrepp bara för att få honom ur balans men jag har aldrig lyckats med det men däremot så vet jag inte hur många gånger jag har sårat honom just på grund av detta. Varje gång får jag lika dåligt samvete eftersom att han inte förtjänar det. Han har ju inte gjort något fel, det är ju jag som har hittat på ett fel bara för att få testa honom.

Vi, rättare sagt jag, kom fram till att jag har en hel del saker som jag behöver jobba med för att inte det ska ta död på vårat förhållande. Ta död på vårat förhållande är det sista jag vill men de saker som jag måste jobba på har funnits i mitt huvud så länge jag kan minnas så det kommer att bli tufft men för att vårat förhållande ska hålla måste jag verkligen göra mitt bästa.

Mina gamla tankar som jag måste jobba med försvann ett tag i somras men har sakta men säkert kommit smygandes igen. Vet inte riktigt varför, kan beror på att jag fick problem med mina ben och träningen fick läggas på is under ett par veckor. Nu har jag dock kommit igång med träningen igen och hoppas på att mina tankar ska försvinna igen. Ytterligare ett utav ”problemen” som jag måste jobba på är att släppa kontrollen över mat. Jag har lagt en massa energi, tid och framför allt tankar kring just detta ämne, MAT. Det suger verkligen musten ur en och den energin som jag tappar på alla funderingarna skulle jag kunna lägga på andra saker istället. Nu behöver jag ta tag i dessa saker, jobba mot att få bort gamla mönster och tankar.

Mitt mål är att kunna vara mera avslappnad. Tillåta mig själv att kunna bli överraskad med middag när jag kommer hem utan att behöva fråga ”vad har du haft i maten?”. Kunna äta det jag är sugen på utan att få dåligt samvete över det. Detta kommer att ta tid men jag ska lyckas.

Mycket intressant läsning!

Läste ett mycket intressant inlägg idag på en blogg. Den handlade om förskjutning vilket är den negativa effekten som kommer av en eller flera veckors svullande. Jag tror nog inte att jag är ensam om att ha upplevt detta. Tro att detta fenomen är störst då man verkligen har bestämt sig för att göra något åt sin vikt, man rivstartar med allt, man förväntar sig resultat direkt helst på morgonen efter ;-) Det bästa med detta inlägg var just det att det stod där svart på vitt att man måste hålla ut! Det gäller framför allt de första 7 dagarna då det verkligen känns som att det inte händer ett skvatt, man kämpar och sliter men absolut inget händer denna vecka känns som en hel evighet. Som om man inte har det kämpigt nog så kommer även de negativa tankarna som ett brev på posten, "varför gör jag detta?" "varför kämpa när inget händer?" men enligt inlägget så gäller det bara att motså alla frestelser under den första veckan lyckas men bara passera denna magiska gräns kommer allt att gå betydligt lättare. Det tar nämligen ungefär en vecka för kroppen att vänja sig och framför allt släppa på vätskan som man har samlat på sig under svullandet.

Hur som helst så var detta inlägg grymt bra skrivet jag har inte tänkt på detta sätt innan men efter att ha läst inlägget fick jag en grym motivationstopp som gör att jag orkar hålla ut denna första veckan. Det är verkligen inte lätt att vänja kroppen vid att inte äta en massa onyttigheter speciellt inte när man som jag har tillåtit sig själv att göra det nu ett tag. Kroppen vill hela tiden bara ha mer och mer men det får den inte nu får då kommer jag att rulla fram vid jul och det vill jag verkligen inte.

Dax att dra iväg till jobbet!

Ha det bra!

Stor skillnad

Shit vilken skillnad det är nu när jag jobbar och har annat för mig på dagarna helt plötsligt skriver jag inte lika ofta i min blogg men eftersom att det bara är jag, min sambo och min mamma som har adress så spelar det egentligen ingen roll men det kan vara roligt att ha för sin egen skull. Fast i och med idag så har även min allra bästa vän min adress hit så nu är det bäst att jag tar och skriver något vettigt.

Så vad har jag då för roligt att skriva? Inte så mycket förutom det att jag snart kommer att se ut som en knubbis *skrattar* Har lagt på mig en del dock inga muskler......:-) så vad har det blivit för resultat jo en mycket tyngre anna med en putandes mage!!! inte så nice så nu ska jag försöka skärpa mig för om jag fortsätter som jag gör så kommer jag väga närmare 100 kg nästa år och det är inte långt kvar hahahah:-)

Vem har världens bästa kille?

Rätt svar på den frågan är att jag har världens bästa, sötaste, snyggaste och charmigaste sambo! Antar att jag redan jag redan har sagt det ett antal gånger men det gör inget att upprepa det för han är verkligen helt underbar. Igår när jag kom hem från jobbet satt han i soffan framför tv:n och säger att han har köpt en present till mig. Va en present till mig :-) Jag älskar presenter. Öppnade dörren in till köket och där på bordet stod presenten, en helt underbar blombukett. Jag har aldrig fått en sådan blombukett innan. Det var den finaste blombukett jag någonsin fått. Tror ni att jag blev glad? Visste knappt hur jag skulle bete mig. Snacka om att jag har den bästa sambon! Sådan överrsakningar uppskattas verkligen. Tog en del bilder som ni kanske ser;-) men jag kunde inte sluta ta kort på blommorna

Kallt!

Efter tredje försöket så kom jag äntligen upp ur sängen, fasen jag har inte samma pli på mig själv längre men det börjar i alla fall att gå åt rätt. Igår hade jag mitt Body Combat pass och jag kunde vara med hela tiden :-) Fattar ni, jag var med! Okej jag litar inte riktigt på mina ben än men det går i alla fall åt rätt håll och det kännsväldigt skönt.

Klockan 07.00 hade vi plus 2.1 grader, bbbrrr, det var ju nästan så att man vill krypa ner under täcket igen. Nä dax att bege sig ut i kylan! Tror nog att det är tillfälle att plocka fram termobyxorna och vinterjackan.

Ha det bra!

Äntligen!

Imorse var det dax igen för en härlig morgonpromenad! Har inte kunnat vara ute på mina underbara morgonpromenader nu på 2 veckor då jag har haft en del problem med mina ben. Har tyvärr fortfarande en del problem kvar. Stickningarna i underbenen och fötterna vill liksom inte ge med sig och benen känns fortfarande väldigt tunga och jag har inte samma kraft i dem som jag brukade. Har som tur är fått en remiss till neurologiska kliniken så det känns bra att få bli ordentligt undersökt. Jag har redan målat FAN på väggen och förberett på mig på det värsta, för då kommer det inte att bli så jobbigt om det nu skulle vara något allvarligt och är det inget allvarligt så blir jag bara glad. Kanske lite arg på mig själv för att jag har gått och oroat mig helt i onödan. Men alla mina funderingar och orosmoln hoppas jag försvinner då jag en gång för alla verkligen får reda på vad det är för fel på mig och varför detta hände och framför allt vad jag ska göra så att detta inte händer igen. Måste erkänna att detta är nog det värsta jag varit med om och vill absolut inte under några som helst omständigheter uppleva detta igen.

Promenaden imorse kändes lite sisådär kände inte att jag kunde gå med samma kraft som jag brukar men jag kan säga att det var verkligen skönt att få komma igång igen. Nu känns allt lite bättre. Kommer dock att ta det försiktigt så här i början så jag inte förvärrar allt utan att det går åt rätt håll så jag slipper denna skit någon gång. Är inne på min 3:e vecka nu och jag kämpar fortfarande. Ibland känns det som att jag blir bättre för att sedan övergå till att det känns som att jag aldrig kommer att bli av med detta. De värsta är nog ändå den oroskänslan jag har över att inte riktigt veta vad detta är för något. Men förhoppningsvis får jag reda på det den 29 då jag ska in och bli undersökt.

Ha det bra!

Vacker kväll!

Kolla vilken vacker kväll vi hade här nere i Lund igår. Himlen var verkligen hur vacker som helst, som man kan se utav bilderna.

Nu är jag här igen :-)!

Varför i h-vete är det så svårt att hålla sig borta från godis? Jag går ju på en liten minidiet och ska därför inte äta godis och på veckorna har jag inga problem med detta , inte en chans att jag skulle fuska men nu när det är helg så slinker det ner godis. Varför? Det är ju egentligen inte ens gott!!! Okej kanske de tre första bitarna men sen äter man ju bara för att det står där mitt framför näsan på en och till slut mår man så j-vla illa och man känner sig så äcklig och fet.

Därför har jag nu beslutat mig för att ge mig själv ett godisförbud. Jag ska alltså inte äta något godis då jag bara mår dåligt av det och då snackar jag inte bara om det dåliga samvetet som sätter in utan jag mår verkligen skit dåligt! Alltså inget mera godis för min del!

Men jag känner mig själv så detta kommer att bli tufft fast egentligen så borde det ju inte vara så svårt då jag under veckorna har så lätt att avstå från allt godis men just under helgerna har jag jäkligt svårt att hålla mig ifrån det. Men jag ska fixa detta, nu jäklar!

Känns faktiskt väldigt bra att ha satt upp klara regler för vad som gäller. Känns som att det kommer att bli lättare att låta bli nu när man har satt upp klara regler för vad det är som gäller.

Jag är så......

jäkla uttråkad! Jag är ensam hemma min sambo har lämnat mig, inte för alltid men under helgen och det räcker :-( Shit jag fixar verkligen inte att vara hemma själv. Visst kan även jag tycka att det är underbart att få vara själv ibland men inte under helgen då vill jag ha någon runt mig. Allt blir så mycker tråkigare, hade det varit under veckan så hade det inte varit några som helst problem för då hade jag jobbat fram till fyra tiden och sedan hade jag fördrivit tiden på gymmet men under helgen finns det inga roliga pass på gymmet att fördriva tiden med. Ytterligare en sak som är grymt tråkigt är att laga mat till sig själv, att behöva äta själv! Fråga mig inte varför men det är samma sak här, hade det varit under veckan så hade detta inte varit något som helst problem men bara för att det är helg så blir det ett jätte problem. Jag är inte hungrig, inte sugen på något men jag vet att jag bör äta något men vad f-n ska jag äta!? Snacka om problem!

Men jag har underhållit mig själv ganska bra idag ändå. Jag har bakat en sats med kanelbullar och en tigerkaka som just nu ligger i frysen och bara väntar på att min älskling ska komma hem och äta upp dem:-)

Dagen började tidigare än vad jag hade förväntat mig min älskling väckte mig vid 8-tiden, det första som slank ur mig var "vad gör du?", "jag väcker dig försiktigt" svarade han och jag som trodde att han ville sova, men ack så fel man kan ha. Men det gjorde mig inte så mycket ganska skönt att få komma upp tidigt så man inte sover bort hela dagen. För ca två veckor sedan hade jag redan varit uppe vid den tiden och ute på en liten promenad men på grund av att jag har fått någon jävla skit som gör att jag har stickningar i benen har jag inte varit ute på mina vanliga promenader på ganska länge. Gissa om jag saknar dem? Ska försöka ta en kort promenad på ca 40-45 minuter imorgon bara för att se hur kroppen reagerar, hoppas verkligen att kroppen reagerar på det sättet som jag vill, att det ska gå bra och att kroppen håller. Jag vill så himla gärna komma igång med min träning!

Idag har vi haft en helt underbar höstdag, plus 2 grader vid 8-tiden på morgonen men solen har varit framme precis hela dagen så det har varit helt perfekt.

Nä nu ska jag fortsätta tycka lite synd om mig själv ;-)

Ha det bra!

Haft finbesök.....

under helgen, min bror har varit här och hälsat på! Hur underbart som helst att få träffa honom. Vi ses inte lika ofta som jag önskar att vi gjorde eftersom jag bor i Lund och min bror bor och arbetar i Norge så vi är inte precis grannar. Så det var verkligen hur kul som helst att han kom på besök. Inte gjort så mycket mest tagit det lugnt och ätit en massa god mat! Under lördagen tog vi en tur med bilen över till Danmark. Vårt första stopp blev på ett jätte stort shoppingcentra, Fields, blev dock inte jätte imponerad över det, vet egentligen inte vad jag hade förväntat mig. Men jag var väl kanske inte på strålande humör, jag var inte grinig eller så utan jag har känt mig psykiskt dålig på grund av mina ben och att ingen riktigt kan säga vad detta beror på.

På vårdcentralen sa de att det inte berodde på Ichiasnerven, okej, gick iväg till en massör som frågade om det gjorde ont när hon tryckte mig på rumpan och det kan jag säga att det gjorde det, ja sa hon du har en inflammation i ichiasnerven. Jaha så vem ska man tro på. En sak är i alla fall säker att jag börjar bli riktigt less på detta samtidigt som det skrämmer skiten ur mig då ingen kan svara mig på vad detta beror på. Funderar allvarligt talat på att söka mig till en privatläkare, vet inte men det känns som att det nog vore det bästa att göra.

Åter till helgen efter en snabb visit på Fields tog vi bilen vidare in till Köpenhamn och Nyhavn där vi hade bestämt oss för att äta lite lunch. Vädret var hur perfekt som helst, tror inte att det kunde ha varit speciellt mycket bättre, strålande solsken. Vi satt utomhus, utan jackor, jag satt till och med bara i linne. Hur skönt som helst hade nog kunnat sitta där hela dagen utan större problem men vi tig bilen vidare.

Vårat nästa stopp blev Den lilla sjöjungfrun ett kort besök men vi såg henne i alla fall :-). Vi började alla bli ganska så sega nu så ingen av oss var särskilt sugna på att åka vidare men vi gjorde ytterligare ett stopp till innan vi begav oss hemåt igen. Vi tog oss ut till Operan och tittade. Jäklar vilken byggnad det är, snacka om vacker på ett konstigt sätt. Efter detta stopp styrde vi hemåt igen.

Väl hemma slappade vi ett tag i soffan innan vi drog igång med kvällsmaten, TACOS! Brorsan kom med detta braiga förslag. För att vara exakt så uttryckte han sig så här; Kan vi inte sitta och grisa lite med tacos ikväll, hahaha, så det gjorde vi. Underbart gott åt nog tyvärr lite för mycket men det gjorde mig inget. Hoppas bara på att jag ska kunna komma igång med träningen nu imorgon för annars tror jag inte att jag fixar detta. Jag måste verkligen träna för att må psykiskt bra.

Nä nu ska jag fortsätta tycka lite synd om mig och slappa framför Tv:n med lite glass:-)

Ha det!

Nu är jag........

jädrans trött på detta! MR-undersökningen visade inga konstigheter så det var skönt att få veta men nu återstår det bara att få reda på varför det har blivit så här. Jag har inte kunnat träna sedan fredag och jag mår verkligen psyiskt dåligt över det. Var hos en akupunktör/massör igår som talade om för mig att det tydligen var min ischiasnerv som hade hamnat lite i kläm och som var lite irriterad. Efter att ha varit hos henne kände jag mig genast betydligt bättre, inte 100 % men mycket bättre än vad jag har känt under helgen. Jag kan cykla igen och jag kan nästan gå normalt bara det är en bedrift. Kan ju inte så mycket om ischiasnerven så jag var ju tvungen att söka lite om det på google och detta är vad jag hittade;

Orsaken till ischias är alltid irritation och inflammation av ischiasnerven. Ischiasnerven är den största och längsta nerven i kroppen lika tjock som ett finger. Alla nervsignaler till och från nedre delen av kroppen går via denna nerv. Nerverna från ryggen går samman nedanför korsbenet och bildar ischiasnerven, vilken i sin tur löper under de tvära höftledsmusklerna, ner på baksidan av benet och vidare ner till foten. När en av diskarna mellan kotorna i ländryggen är skadad, tränger en del av disken ut mellan kotorna och trycker på en nervrot.
Trycket gör att nerven svullnar upp och det uppstår typiska ischiassmärtor, vilka strålar ut via sätet, på utsidan av låret, i vaden och ibland ända ner i foten. Det gör då ont att stödja på benet, man har svårt att gå och nattsömnen blir lidande. Utan åtgärder orsakar fortsatt tryck på ischiasnerven muskelsvaghet av lår- och vadmuskulaturen, känselbortfall eller domningar samt nedsatta reflexer. Med tiden orsakar försvagade muskler i foten s.k. droppfot, då man inte orkar lyfta tårna ordentligt. Detta i sin tur påverkar hur vi går. Snacka om att det känns precis som att de har beskrivit mina problem. Men det viktigaste är ju det att jag vet att det kommer att försvinna och när det väl har gjort det kommer jag att börja stretcha, ordentligt, och jag kommer att gå till en massör med jämna mellanrum som kommer att få knåda min rygg/ländrygg så att detta aldrig händer igen.

Men när den här skiten är över då jädrar ska jag träna och fortsätta min diet. Har satt upp en mål som jag har tänkt att jag ska uppnå. Talar dock inte om vad mitt mål är men jag kan säga att jag har satt upp det till den 1 November och jag ska nå det, så nu gäller det att vara målmedveten och verkligen vara bestämd inget fusk för då blir inte målet uppfyllt.

Nu ska jag ta och göra mig iordning för ytterligare en kväll på Gallerix

Ha det gött!

Blääähhh

Just nu suger mitt livet, allt är verkligen bara skit! Kan beror på att jag inte har fått träna nu på ett tag, inte kunnat på grund av mina ben. Viljan och lusten har funnits där men på grund av att jag har fått någon typ låsning eller nått i ryggen så har jag inte kunnat så gissa om jag har mått psykiskt dåligt. Men när detta är över då jädrar ska det tränas! Speciellt nu när jag går på en diet så passade inte detta så himla bra men bättre att det kom nu ibörjan av dieten än att det skulle komma senare. Tyvärr så sabbade jag nog allt under helgen, då det slank ner både det ena och det andra, jordgubbspaj, blåbärspaj, godis m.m. Har jag dåligt samvete svar JA men nu är det redan gjort så nu är det ingen idé att älta det utan det är bara att gå vidare. Tyvärr så fungerar jag på ett väldigt konstigt sätt, när jag inte tränar kan jag äta hur mycket som helst finns liksom inget stopp i mig. Jag är sugen på allt, och då menar jag verkligen allt! Därför är det oerhört viktigt att jag tränar för att jag inte ska stoppa i mig en massa onödiga saker.

Dax att göra sig iordning i fall att de ringer ifrån sjukhuset och säger att jag ska komma in och genomföra min MR.

Ha det gött