Jag och min sambo har blivit småbarnsföräldrar, till en liten rottweilertjej, Elsa. En helt underbar liten vovve. Man kan inget annat än att älska henne. Just nu är hon den största utmaningen i mitt liv. Jag kände att det var något som fattades i mitt liv men jag kunde inte komma på vad, men nu vet jag vad det var jag saknade. Jag har prioriterat om mitt liv, träning som förut betydde allt för mig har helt plötsligt fått en lägre betydelse. Känns inte lika viktigt längre, jag har ju Elsa att pyssla om istället. Träningen var mest ett tidsfördriv, ett sätt att fördriva tiden på för att få dagarna att gå. Nu har vi istället lilla Elsa som kräver all vår uppmärksamhet, med allt vad det innebär, hundpromenader, valpkurser m.m. Som sagt allt känns just nu bara bra, alla pusselbitar har hamnat på rätt plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar