Allt har vänt!

Måste bara tala om att allt har vänt:-) Allt känns nu tusen gånger bättre!! Jag har nämligen fått helt underbara tips från uppfödaren som verkligen fungerar. Tusen tack, nu är jag inte lika uppgiven nu kan jag verkligen se ljuset.

Trodde det skulle bli lätt

men det kan jag lova er att det inte har varit. Jag har nog aldrig i hela mitt liv grinat så mycket som jag har gjort under tiden som vi har haft henne. Hon är ju bara valp så hon nafsar en del, men bara efter mig vilket gör mig både ledsen och orolig. Kommer hon fortsätta att nafsa efter mig även när hon blir vuxen eller kommer hon att växa ur det? Är hon verkligen den perfekta hunden för mig? Båda dessa frågor var jag till 200 % säker på innan jag fick henne nu är jag inte lika säker längre vilket naturligtvis smittar av sig på henne. Hon känner att jag är ledsen och väldigt orolig och orolig själv. Hon litar inte riktigt på mig, vilket i och för sig inte är så konstigt. Så just nu vet jag varken in eller ut. Ska jag erkänna mig besegrad och lämna henne tillbaka till uppfödaren eller ska jag ge mig fan på att jag kommer att klara detta? För någonstans innerst inne så vet jag att jag kommer att klara av henne. Jag vet att jag kommer att få henne så som jag vill, jag vet att hon kommer att bli en underbar familjemedlem, vilket hon redan är. Det är därför som detta är så jävla svårt. Jag har ju redan fäst mig vid henne så oerhört mycket. Trodde aldrig att jag skulle bli så fäst vid henne. Men hon har verkligen tagit mig med storm och det är därför som jag mår så dåligt. Jag känner att jag inte kan ge henne det som hon behöver, eller rättare sagt det som jag tror att hon behöver. Jag har satt henne på en pidestal där jag aldrig kommer att kunna nå henne. Jag måste stressa ner och plocka ner henne till min nivå. För så länge jag har henne där uppe kommer jag att må dåligt och då mår min sambo dåligt och så mår våran bäbis dåligt. Snacka om en ond cirkel, en ond cirkel som måste brytas och ersättas med en god cirkel där alla mår bra. Enda gångerna jag verkligen kan känna mig helt avslappnad och stressfri är på helgerna då jag känner att jag kan ge henne det jag vill. Helgerna är just förtillfället det bästa i mitt liv. Jag kan på ett normalt sätt umgås med min sambo och med våran lilla bäbis. Nä jag tror bestämt att jag har en del saker att reda ut innan det är dax att krypa till sängs, vilket kommer att bli någon gång vid midnatt känns det som. Ha en fortsatt trevlig tisdagskväll.

Kramar

Våran nya lilla bäbis:-)

Jag och min sambo har blivit småbarnsföräldrar, till en liten rottweilertjej, Elsa. En helt underbar liten vovve. Man kan inget annat än att älska henne. Just nu är hon den största utmaningen i mitt liv. Jag kände att det var något som fattades i mitt liv men jag kunde inte komma på vad, men nu vet jag vad det var jag saknade. Jag har prioriterat om mitt liv, träning som förut betydde allt för mig har helt plötsligt fått en lägre betydelse. Känns inte lika viktigt längre, jag har ju Elsa att pyssla om istället. Träningen var mest ett tidsfördriv, ett sätt att fördriva tiden på för att få dagarna att gå. Nu har vi istället lilla Elsa som kräver all vår uppmärksamhet, med allt vad det innebär, hundpromenader, valpkurser m.m. Som sagt allt känns just nu bara bra, alla pusselbitar har hamnat på rätt plats.