Mycket har hänt sen förra inlägget

Upptäckte att det var ett tag sedan jag var här inne och skrev och mycket har hänt sedan sist. Varit på Super Saturdag, en heldag i träningenstecken:-) 1200 "galningar" vistades i Globens lokaler. Någonstans bland alla dessa människor fanns ett gäng från SATS Karlstad, skrikandes och tjoandes när de nya releaserna Body Combat 41 och Body Pump 71 kördes för fulla muggar. Blev en hel del träning för mig så träningsvärken sved rätt gött dagen efter :-)


En bild efter dagens första Combatklass;
Rachel, en av huvudkoreograferna för Body Combat, moi, och Pernilla. Två grymma instruktörer!

Efter Body Pumppasset;

Petter, Fredrik, moi och Glen (en av koreograferna för Body Pump)

Igår var det dax för ytterligare ett convent, nämligen Nike Conventet i Göteborg. 04.00 ringde klockan på lördagen. Fyra ganska pigga SATS-instruktörer, träffades utanför SATS Karlstad 05.30 för att åka iväg och få lite nya inspiration, låta sig inspireras. Jag dansade både på golv för Åsa Fornander och på låda för Maria Olofsson. Smidig - inte direkt! Efter denna upplevelse var det dax för min grej, nämligen utomhusträningen med Petter. Den var både rolig och jobbig. Precis som träningen ska vara! Borde själv försöka lägga in mer sådan träning i min egen träning. Kan lova att att det känns i rumpan idag.

Uppblåst

som en flodhäst sitter jag här i soffan 03.05 och försöker vakna till liv. Sen jag kom hem från Stockholm har jag känt mig "tjock" och väldigt uppsvälld utan att veta om varför. Magen den gör bara ont, ont, ont. Väldigt irriterande! Kan i och för sig ha att göra med att jag i dagarna, antagligen, måste fatta ett av de svåraste besluten någonsin. Vad det är vill jag inte riktigt gå in på förrän jag själv har kommit underfund med vad jag vill göra. Detta är ett beslut som bara jag kan fatta. Jag önskar dock att någon annan kunde fatta detta beslutet åt mig. Men tyvärr är det bara jag som kan göra det.

På dagens schema står jobb mellan 06.45 och 11.30 sen raka vägen ner till SATS där jag ska köra min lunchpump.

Hemma

Jag har blivit kär - i Stockholm:-) Jag har spenderat min helg i Stockholm, hälsade på en killkompis, varit ute och festat och bara tagit det lugnt. Med andra ord en perfekt helg:-) Hoppas på en likadan väldigt snart

....

Idag bär det av mot den stora, stora staden Stockholm:-) Ska verkligen bli helt underbart. En helg bara för mig, inga måste, inga hundpromenader, inga tidiga mornar, bara min tid, min egentid. Efter allt som har hänt denna sommaren känner jag att jag behöver detta. Som sagt ska bli helt underbart. Ska passa på att träffa några vänner när jag ändå är där, se om jag orkar/hinner med något pass på SATS också.

Separation

Idag är det exkat 1 månad sedan G bröt upp med mig. Första veckan var jag helt förstörd, grät som en tok, ifrågasatte hans beslut, men nu när det gått ett tag har jag fått lite distans till det hela så inser jag att det var det bästa för oss. Folk förändras hela tiden, vi var på olika plan och ville olika saker i livet. Känslor varierar från dag till dag, från timme till timme, ena stunden var allt toppen för att nästa stund vara mindre bra. Att vi bodde 52 mil ifrån varandra gjorde inte saken lättare. Snacka om att långdistansförhållande tär på ett förhållande.

Känslor som bubblade inom mig ett tag var; ledsen, arg, glad, förkrossad, sårad, sviken. Jag kan väl säga att jag blev tagen på sängen, jag var inte riktigt beredd på det. Men efter att ha fått snacka av mig med mina vänner så har jag insett att jag innerst inne nog visste vart vårat förhållande var på väg. Jag hade själv ifrågasatt det, att G vågade ta steget tycker jag var modigt gjort av honom då jag själv inte vågade. Jag visste inte vad jag tyckte om oss, var jag kär i honom eller var jag kär i själva grejen? Visst gjorde det jävligt ont men jag vet att han inte gjorde det för att såra mig utan för att han ansåg det vara det bästa.

I nuläget kan jag inget annat än att hålla med honom. Verkligen starkt gjort av honom, speciellt då jag första veckan ringde honom och bara tjöt i telefonen.

Det värsta var nog att hämta mina saker, packa ihop alla saker och minnen. Kommer ihåg att jag var som en zombie. Jag kunde inte få tummen ur och få ihop mina saker, gick bara runt i lägenheten och tittade och pillade men jag fick inte ihop sakerna. Det var verkligen fruktansvärt, men en nyttig erfarenhet. En erfarenhet som har gjort väldigt ont men som har gjorde mig starkare.

Jag har absolut inget ont att säga om G, vi hade ett toppen förhållande så länge det varade men som sagt människor förändras och vi är nu inte på samma våglängd.

Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att det inte finns något enkelt svar....

Mycket har hänt

den senaste tiden och jag har inte haft någon direkt lust till att blogga men nu börjar det rycka lite igen så det kanske är dags att ta tag i den. Eller inte, det återstår att se.