
Dagen startade alldeles för tidigt, hamnat i en dålig cirkel, skulle ha haft en PT-kund vid 07.00 som i sista sekund ställde in. Stressade som vanligt sprang jag ut genom dörren, nerför trapporna, för att hinna ner till tunnelbanan. Precis utanför dörren får jag ett mess där det står att han tyvärr inte kommer att kunna komma. Hade jag nu fått messet när jag suttit på tunnelbanan på väg in mot stan, på väg in mot gymmet, hade jag blivit riktigt sur men nu kunde jag bara gå hem igen.
Dagarna, veckorna, fortsätter annars att springa ifrån mig. Bott i Stockholm nu lite mer än en månad men har fortfarande inte sett mycket mer än min nya arbetsplats. Känns inte som att jag gör något annat än jobbar. Har hamnat i en liten svacka. Vet just nu inte vad jag vill göra. Vill jag jobba som Personlig Tränare på heltid? Vill jag bo kvar i Stockholm? Vad vill jag med min egen träning?Trots dessa frågor har jag lovat mig själv, och min chef, att ge detta en ärlig chans innan jag bestämmer mig.
Denna vecka kommer, precis som alla andra, att bara springa ifrån mig. Dagarna kommer att spenderas på gymmet, träna PT-kunder och fixa träningsprogram och helgen går åt till att flytta. Sen är det dax för en nya vecka. Med denna takt kommer det snart att vara sommar igen:-)