....

Idag bär det av mot den stora, stora staden Stockholm:-) Ska verkligen bli helt underbart. En helg bara för mig, inga måste, inga hundpromenader, inga tidiga mornar, bara min tid, min egentid. Efter allt som har hänt denna sommaren känner jag att jag behöver detta. Som sagt ska bli helt underbart. Ska passa på att träffa några vänner när jag ändå är där, se om jag orkar/hinner med något pass på SATS också.

Separation

Idag är det exkat 1 månad sedan G bröt upp med mig. Första veckan var jag helt förstörd, grät som en tok, ifrågasatte hans beslut, men nu när det gått ett tag har jag fått lite distans till det hela så inser jag att det var det bästa för oss. Folk förändras hela tiden, vi var på olika plan och ville olika saker i livet. Känslor varierar från dag till dag, från timme till timme, ena stunden var allt toppen för att nästa stund vara mindre bra. Att vi bodde 52 mil ifrån varandra gjorde inte saken lättare. Snacka om att långdistansförhållande tär på ett förhållande.

Känslor som bubblade inom mig ett tag var; ledsen, arg, glad, förkrossad, sårad, sviken. Jag kan väl säga att jag blev tagen på sängen, jag var inte riktigt beredd på det. Men efter att ha fått snacka av mig med mina vänner så har jag insett att jag innerst inne nog visste vart vårat förhållande var på väg. Jag hade själv ifrågasatt det, att G vågade ta steget tycker jag var modigt gjort av honom då jag själv inte vågade. Jag visste inte vad jag tyckte om oss, var jag kär i honom eller var jag kär i själva grejen? Visst gjorde det jävligt ont men jag vet att han inte gjorde det för att såra mig utan för att han ansåg det vara det bästa.

I nuläget kan jag inget annat än att hålla med honom. Verkligen starkt gjort av honom, speciellt då jag första veckan ringde honom och bara tjöt i telefonen.

Det värsta var nog att hämta mina saker, packa ihop alla saker och minnen. Kommer ihåg att jag var som en zombie. Jag kunde inte få tummen ur och få ihop mina saker, gick bara runt i lägenheten och tittade och pillade men jag fick inte ihop sakerna. Det var verkligen fruktansvärt, men en nyttig erfarenhet. En erfarenhet som har gjort väldigt ont men som har gjorde mig starkare.

Jag har absolut inget ont att säga om G, vi hade ett toppen förhållande så länge det varade men som sagt människor förändras och vi är nu inte på samma våglängd.

Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att det inte finns något enkelt svar....

Mycket har hänt

den senaste tiden och jag har inte haft någon direkt lust till att blogga men nu börjar det rycka lite igen så det kanske är dags att ta tag i den. Eller inte, det återstår att se.